Barbet
Grupp 8
Ursprungsland: Frankrike
Huvudsaklig ursprunglig användning: Stötande och apporterande fågelhund
Färg: Enfärgat svart, grå, leverbrun, vit eller vit med mer eller mindre fläckighet. Alla nyanser av fawn och sandfärgat accepteras och även vita tecken är tillåtna.
Den mysiga och aktiva nallebjörnen. Det är en bra beskrivning för denna medelstora vattenälskande hund. Barbet är ett energiknippe som gärna hänger med matte/husse var som helst vare sig det är en tur i skogen eller en runda på agilitybanan. Barbet vill gärna vara med på allt och måste få känna att den är en del av familjen då rasen är mycket social. Den har en tydlig av och på knapp, vilket gör att den är en perfekt sällskapshund för den aktive.
Bra att veta om Barbeten
Barbet är en aktiv hund som vill ha stimulering av alla de slag. Detta är en ras som älskar att arbeta, allt från apportering till att få lära sig cirkuskonster. Barbet en allsidig hund; allt från bruks, lydnad, freestyle, rallylydnad och agility till drag och viltspår kan du hitta på med din barbet. En del barbeter har fortfarande kvar sin ursprungliga uppgift att stöta och apportera sjöfågel. Barbet är lugn och go när den bör vara det för att sedan rusa med fart och fläkt igenom skog och mark.
Mental aktivering är ju alltid ett krav för att en hund ska må bra, så även för barbet. Alla hundar tycker det är kul med hjärngympa. Det behöver inte vara något avancerat, barbet är en lättlärd och arbetsvillig hund, så det är fantasin som sätter gränserna på vad du kan lära din barbet.
Barbeter är väldigt sociala hundar som är lätta att ha och göra med. Deras tålmodighet gör att dem går utmärkt ihop med barn. I barnfamiljer är det dock viktigt att barnen lär sig respektera hunden, den måste få gå iväg och vila ibland också. Det är också väldigt lätt att lära en barbet att gå bra ihop med andra djur så som katter, kaniner och fåglar. Mot främlingar så kan en del barbeter vara lite reserverade.
Rasens namn, barbet kommer från det franska ordet barbe som betyder skägg. Den fick sitt namn för det skägg som den normalt har. En barbets päls är av den ulliga och krulliga typen. Det är olika från hund till hund hur mycket tid man behöver lägga ner på pälsvård, men minimum är en ordentlig genomborstning varannan vecka, ibland oftare. Pälsen på unghundar har lättare tendens till att tova så man kan hålla dem mer kortklippta, vilket gör pälsvården lättare. Många barbetägare klipper pälsen kort på sin barbet 1-2 gånger per år. Då bör man bara toppklippa håret på huvudet och svansen för där växer håret inte lika snabbt som på övriga kroppen. När man klipper en barbet så ska den aldrig friseras (t.ex. som pudeln).
Barbet är en relativt frisk ras, men då rasen är liten till antalet kan det vara svårt att få bort de sjukdomar som finns. Man måste ta tid på sig och skynda långsamt och ha långsiktiga mål inom aveln. Arbetet att öka den genetiska variationen hos rasen är en viktig del inom aveln. Ett problem som rasen har är höftledsdysplasi, varav lindrig höftledsdysplasi är ganska vanlogt förekommande. Detta är något man arbetar mycket med att förbättra. En del barbeter runt om i världen har epilepsi. Barbetägare uppmuntras till att skicka blodprov till Finland där forskning om epilepsi hos barbet pågår. Hittas den/dem gener som framkallar epilepsi så gör det att det kommer bli mycket enklare att avla bort sjukdomen.
Skrivet av Emmi-Lie Spegel
Uppdaterat av Gabriella Nordström
